Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 SYSKONLIF.
ser man tydligt att han strider och lider mycket.
Och jag är just ängslig för honom sen en tid!»
»Han borde gå ut i krig», sade Stolt. »Ut i
kulregn och krutdam skulle han, så skulle han
nog bli munter igen. Jag var aldrig så munter,
som på den tiden jag var i kriget, fast man ofta
slet bra ondt. och inte visste den ena stunden
om hufvudet satt qvar den andra. Men just det
gjorde att man icke gick och hängde det. Och
muntra kamrater har man i fält som hurta opp
humöret på en. Och jag hade salig Glad till
kamrat. Och han var som mitt andra jag. Der
jag var så var han, och der ban var så var jag,
och alltid gingo vi tillsammans i bataljen; och
«Stolt och Glad» var ett firma, som fienden inte
just tyckte om, vill jag lofva. Men alla kam-
raterna tyckte om Glad. Han var den bästa
gosse vid hela regementet, och vi höllo tillsam-
mans som våra herrar — de båda bröderna
Herkules — på den tiden gjorde det. Och se’n
Glad och jag skiljdes åt — ty efter kriget i Fin-
land blef han der qvar hos sin herre då jag
följde min till Sverige, — — ja, se’n han skilj
des vid mig, har jag aldrig haft rätt godt humör; >
Han var alltid munter, hade alltid något lustigt
att säga! Man kunde aldrig ha ledsamt med
honom.»
»Han borde ha gift sig, herr Stolt,» sade
nu Hanna med sin näbbiga, småförsmädliga ton,
> kr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
