Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 SESKONLIF.
fara al sitt eget, nej, det kunde jag icke förgäta,
och kunde heller rakt inte trifvas om inte jag
hvar dag fick se hans ansigte och höra hans
röst; så, när jag varit tre veckor i den der ro-
ligheten, så gick jag derifrån och till min gene-
ral och sade honom att jag ville tjena honom
hur som helst, bara jag fick bli hos honom. Och
så blef jag hans betjent — som volontär det
förstås, och bara så länge jag will. Och allt
hvad jag gör för honom sjelf och hans hästar,
det gör jag så gerna som jag lefver. Men den
der bordsuppassningen den är inte min sak och
passar mig inte, i synnerhet sedan generalen fått
sig en så stor familj. Och den vore jag allt
gerna ifrån. Men bakom min general står jag
gerna, och de der unga fröknarne, dem tycker
jag allt om att se, och så går den ena dagen
efter den andra och — — det går!»
»Ack ja! hvad allt går, bara vänskapen är
med!» sade Maja rörd. »Den der vänskapen gör
allting lätt och det blir — — så känslofullt!»
Hanna skrattade och sade:
»Och hvad den der känslofullheten är rö-
rande och smörjande. Det var visst af bara
känslofullhet, som berr Stolt häromdagen slog
smörsåsen öfver fröken Göthilda, så att hon fick
en hel pannkaka i håret!»
»Nej,» svarade Stolt lugnt, »det kom sig af
den blessyrn jag fått i axeln och som gör mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
