Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 SYSKONLIF-.
att fouragera, och fått intet, och kom hungrig
som en varg hem till qvarteret. Då för jag
vackert se min Glad sitta der och smörja sig
med en skön kålsoppa, som han har i en skål
framför sig. Jag går fram utan krus, sätter mig
bredvid honom, drar min sked och börjar äta
kål med honom. Men då grinar han helt arg
mot mig och drar åt sig skålen. Och jag drar
skålen igen åt mig och morrar åt honom, och
så drar han och så drar jag, och så morrar han
och så morrar jag, tills vi äro färdiga att kom-
ma i lufven på hvarandra. Men som jag höjer
handen åt hufvudet på honom, så slår han till
ett skratt, och så hade han hela tiden bara
spektaklat med mig. Men jag bannade honom
för det, ty det hade lätt kunnat gå galet, Och
af detta ser man att krig kan göra menniskan
vildsint. Men hvarken fiende eller «vän vet jag
mig med uppsåt ha gjort orätt. Jag kan sofva
lugnt, och vet icke hvad ånger är. Gud vare
den nådig, som kan säga annat!»
Stolt såg icke på Hanna vid de orden, men
det var något i dem som träffade henne, och för
att dölja det sade hon: »Åh bevars! Det är väl
inte så farligt heller. Alla äro icke så =
känslofullal»
»Desto värre för dem!» sade Stolt, i det han re-
ste sig upp och med sträng och stark blick såg
på den lättsinniga flickan, hvars djerfhet uppbragte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
