Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAD MAN SADE I FAMILJEN OM IFVAR. 2914
honom. »Bättre vara känsloful! an känslolös och
— ve den, som är förhärdad!»
Hanna bleknade, men vände ryggen till,
slängde på bordet ljussaxen, som hon höll i han-
den, så att sotet flög i knä på Maja, och med
ett förargligt skratt hoppade hon ur rummet.
»Hon borde aldrig ha kommit i huset!» sade
Stolt, »och hon borde komma bort derur med
det första. Det är ett däligt stycke.»
»’Tala inte så, kära Stolt,, bad Maja, ehuru
plågsamt rodnande och med tårar i sina ögon.
»Hon är så ung ännu och har varit länge i då-
ligt sällskap. Hon torde väl bli bra när hon
lika länge fått vara i godt.»
»Ja, tro det bara!» sade Stolt. »Jag känner
fruntimmerna. Jag vill slå vad att det är ett
stycke sådant ett, som gör herr Ifvar så rapp-
lig och konfuser, som gör hela hans olycka.»
»Nå,» sade Maja, som hade föga ”esprit de
corps” och mycket godt lynne, »då vill jag slå
vad att det är ett annat sådant, som kommer att
göra hans lycka. Han vet ju ordspråket, Stolt,
att man skall ta bot der man bar tagit sot.
Hi, hi, hi, hil» ....
»Hanna bör komma ur huset, och alla frun-
timmer ur verlden, det blir ingen frid förr, och
ingen bot heller!» sade Stolt.
»Kära Stolt, hur kan han tala så tokigt?»
sade Maja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
