Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAD MAN SADE I FAMILJEN OM IFVAR. 22923
faller, alt stormen rasar, märker ej den långa
vintern, dess mörker och frost .... Dock »va-
ker !» säger evangelium, och ingen lefvande själ
vill länge sofva så. Och vi tro fullt och fast att
det ligger i menniskans makt att göra skymnin-
gens tid till en af morgonskymning eller afton-
skymning för sitt lif.
Naturforskare säga oss, att Sveriges jord
långsamt höjer sig; — ifrån dess ”Sunnanskog”,
der näktergalar sjunga, och upp till dess nordan-
fjell, der midnattssolen skiner på aldrig smäl-
tande snö, höjer sig dess bröst, genom natt,
genom dag, genom sommar och vinter, oupp-
hörligt’ och stilla (omkring 4 fot på ett århun-
drade) af en okänd orsak; såsom man förmodar,
en underjordisk eld.
Och hvad jorden gör, torde väl menniskan
på sitt vis kunna eftergöra, genom natt, genom
dag, genom vinter och sommar, äfven under
skymningstiderna, äfven under — »lugnt och
ledsamt».
I Daibergska hemmet hade man egentligen
hvarken lugnt eller ledsamt sedan flera år, se-
dan familjens mediemmar voro alla tillsammans
och deras lynnen och olika riktningar hade fått
and- och spelrum. Och växte än här och der
ogräset upp med hvetet, så — — växt och rör-
lighet var der ’emedlertid! Den, som utan all
fråga var den rörligaste i huset, var general
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
