Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 SYSKONLIF
GERDA KOMMER.
»Gerda!» utropade en dag, glad, Augustin, i
det han såg ut genom fönstret. En reskalesch
hade stadnat utanför huset, och ett ungt hufvud,
med ljusa lockar, blickade upp mot fönstren,
eldigt forskande. Augustin sprang ned för trap-
porna, och Gerda flög ur vagnen i hans armar.
Gråtande och strålande på en gång, stod hon
straxt derpå i syskonkretsen, omfamnande, kys-
sande, blandande smeknamn och öknamn. Det
var ett urväder, men som om sommaren, när
blåsten är varm, och regn ooh solsken leka i
molnen. Och som i sommarstormen, de löfviga
qvistarna, de strålande blommorna fläta sig om
hvarandra, lekande, smekande, i kärlek straffan-
de, så var nu detta syskonmöte.
Stormen lugnad, så måste man se. betrakta
hvarandra, rätt känna igen hvarandra, med tan-
kens och begreppets ljus. Känslan — den fram-
fusiga; — hade som vanligt kommit förut.
Syskonen betraktade Gerda med en glad
öfverraskning. Så hade de ej väntat sig henne,
så vacker, kraftfull, strålande. Hon var ej mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
