Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GERDA KOMMER. 229
den ännu outvecklade och ograziösa unga flickan,
som lemnade dem för fem år sedan; hon var
nu vid två och tjugu års ålder, den utvecklade,
upga qvinnan, som i sin fulla, färdiga blomning
öppnar sig för lifvet.
Gestalten, fin, men spänstig, var af den äd-
laste bildning, och hennes händer och armar
voro af sällsynt skönhet. Ansigtets förnämsta
skönhet låg i dess själ osh uttryck. Ett drag af
orolig melankoli, som liksom skymde den fria
pannan, märktes icke nu, då glädjens och om-
hetens leende lyste på den friska, beslutsamma
munnen, och i den sköna blicken, blicken så
själfull, så frisk, så energisk och klar, som vår-
himmelns färg, som sången af Upsala ungdom,
som vi tänka oss Valkyrians, då hon på sin
vingade häst bär de fallna hjeltarna upp till
Wallhalla salar. De fina, lätt sig vidgande näs-
borrarna, som tycktes vilja med makt indricka
lifvet, och hufvudets rörelse under dess krona
af gyllne hår, gåfvo stundom ett stolt uttryck åt
hennes hållning. Men det var af en stolthet
utan högmod. Så åtminstone tyckte nu syskonen.
»Blir man så vacker i G””?!» utropade högt
Bror,. sedan han uppmärksamt betraktat Gerda.
»Göthilda, skola vi sätta oss i pension der? Hvad
tror du?»
-»Ack! man blir vackrare i Stockholm,» sva-
rade leende Gerda. »Engel! Göthilda! Hvad de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
