Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234 SYVKONLIF.
ett ämne, som stått i dagens tidningar; det an-
gick en af de föreningar, som på så många håll
i Sverige börja uppstå bland de bemedlade, till
obemedlades skydd och vård, och i hvilka män-
ner och qvinnor i så ädel anda ge hvarandra
handen till hjelp i det gemensamma goda verket.
Vid talet derom strålade Gerdas anlete, ögonen
blixtrade medan klara tårar sprungo fram’, och
entusiastiska ord undföllo henne.
»Hvad det måtte kännas skönt att så få lefva,
så få verka för sitt fosterland! Om än man är
ringa . . .»
Orden stannade på hennes läppar ty hennes
varma blick hade ofrivilligt sökt Sigurds, och ett
hånfullt leende, en artificiell gäspning mötte henne
från honom, samt ett skämt öfver ”fruntimmer-
nas philantropiska förtjusningar”. Men de borde
komma ihåg fru Lenngrens råd, till sin dotter:
»Blif vid din hålsöm, dina band,
Stick ut ditt mönster efter rutan,
Och tro mitt barn, att folk och land
Med Guds hjelp styras oss förutan.»
Gerda rodnade och teg. Men den lätt ret-
liga Ifvar tog upp saken för henne och sade några
häftiga ord.
Sigurd svarade kallt, satiriskt och något hög-
draget.
Ifvar drog härvid upp sig såsom till kamp, men
Augustin bröt af i det han bad Gerda att sjunga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
