Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i
236 SYSKONLIP.
Och nu måste alla skratta.
» Nej! det här står jag icke ut med!» utro-
pade general Herkules, »jag måste ta henne i
famn, för t..n d...rl!»
Och ban gjorde så. Och Gerda omfamnade
honom skrattande och var helt förtjust åt att så
förtjusa sina syskon och morbror Herkules. Hon
kallade nu på Ifvar att sjunga med henne. Och
Ifvar, som sedan månader vårdslösat all musik,
och nästan, glömt att naturen gifvit honom en
vacker röst, lät af Gerda sig lifvas att sjunga
duetter med henne, och öfverraskades sjelf af
huru bra det gick och huru bra det lät.
» Tack broder!» utropade Gerda eldigt i det
hon steg upp och omfamnade Ifvar, »du -sjunger
bra! O! vi måste ofta sjunga tillsammans. Att
så lefva och andas i harmoni — roligare finnes
icke på jorden!»
En kall, stickande blick mötte här hennes för-
tjusta, och Sigurd nalkades henne i det han sade :
»Det blir sent. Vi måste hem!» Men Gerda
låtsade icke höra, utan vände sig ifrån honom
och började lifligt prata med syskonen.
Och då Sigurd nalkades henne från en an-
nan sida, och med sträng, befallande blick vin-
kade åt henne att taga afsked, vände hon sig
åter bort med en slags obekymrad trotsighet,
och fortfor att tala, ej utan en "viss feberaktig-
het i sätt och blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
