Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GERDA KOMMER. 9237
»Gerda .... mitt lilla hjerta! ... Sigurd
vill gå ... tror jag!» ... sade slutligen Hedvig,
som, litet bekymrad, märkte spelet.
»Låt honom gå då,» ... svarade Gerda
trotsigt; — vi äro inte man och hustru ännu, ....
och någon utaf: bröderna kan följa mig hem.
Jag vill vara litet med er ännul» ....
oMen hans mor väntar kanske på dig, ...
och han ser så missnöjd ut .... Du får väl nu
vara en liten beskedlig fästmöl» ....
»Det känner jag ingen fallenhet för, just
i afton. Men vill du, Hedvig, att jag skall gå,
så går jag genast, om det ock vore till — —
Siberien. Och ... det är kanske inte så långt
ifrånl» .:..
»Hvad säger du, mitt söta barn?!» ...
»Bara god natt! Och att jag håller så myc-
ket af dig, och längtar till i morgon för att få
se dig igen ... dina goda, kära ögon! .. Och
jag skall sätta min krage afvig, för att få höra
af dig, som förr: ”mitt lilla hjerta, din krage
sitter afvig!” ... Ack! den goda tiden, då jag
hörde det hvarannan dag; då vi Bräto och skrat-
tade tillsammans» .,..
Och Gerda grät nu vid dess minne, i det
hon omfamnade och kyste den älskade, moder-
liga systern, och tog åter och åter afsked under
skämt och skratt af de andra, oaktadt Sigurds
mörka och otåliga’ blickar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
