Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249 SYSKONLIF.
På Ifvar verkade Gerda välgörande. ’ Hon
blef snart hans förtrogna och förstod att genom
musik, och samtal af allmänt intresse, för långa
stunder rycka honom ifrån de dämoner, som plå-
gade honom. Syskonen funno många berörings-
punkter med hvarandra, i deras intresse för ti-
dens och dagens skönaste idéer, i deras sätt att
fatta lifvet och konsten. Vid Gerdas eld tändes
åter de sköna, varma tankarna om ett lif för
dessa idéer uti Ifvars bröst.
»Kunde jag blott slita mig lös, ... kunde
jag bli fri ur dessa bojor,» sade han ibland, »då
skulle ännu! .... Men, — det är omöjligtl» ...
Gerda öfvade upp Ifvars vackra röst, och
det var en glädje att höra de två sjunga tillsam-
mans. Och snart blefvo de sjungande flera. Deras
barndomsvän, David, hade också en god röst,
var musikalisk, och nu sjöngs icke blott duos,
men äfven trios och med Augustin qvartetter, i Dal-
bergska hemmet, till de åhörandes stora förnöjelse.
Gerda hade verkeligen musikaliskt snille,
komponerade äfven musik, — intagande melo-
dier — och drog oemotståndligt med sig dilet-
tanterna, hvilkas talang hennes lyftade och lik-
som inspirerade.
Att äfven en annan känsla än beundran för
Gerdas musikaliska snille inspirerade David vid
hennes sida, det misstänkte ingen ännu, allra-
minst hon sjelf, och desto sorglösare lemnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
