Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GERDA KOMMER. 241
mor och son roade sig” att pryda henne med.
Detta såg bra ut, och Gerdas vackra, tacksam-
ma uttryck vittnade om varma känslor. Lyck-
liga voro de dock ej, det märkte Hedvig tydligt,
hon såg att Gerda bemödade sig att se glad och
nöjd ut, och att tacksamhetskänslan hade någon
annan, icke ljuf, i följe. Faster Juliana och
hennes son voro synbarligen mera roade än
Gerda af smyckena och af att visa dem åt hen-
nes syskon. Sedan talade de om planerna för
deras stadsvistande, hvad man skulle göra och
hvad man skulle se. Gerda skulle taga flera
lektioner, föras på några baler och spektakler
och se sig om i stora verlden. Gerda sade föga
och såg på sina syskon, som om hon velat säga:
»Ack! Jag ville helst blott vara med Er!»
Men hon sade det icke.
Några dagar förgingo. När hon det kunde,
var Gerda med sina syskon. Med dem var hon
lycklig, med dem var bon glad, ofta till öfver-
gifvenhet, och tycktes med dem vilja glömma
sig sjelf och sin framtid, som hon aldrig ville
tala om.
»Jag har så litet varit ung, så litet varit
glad på många år!» sade hon en gång, — »låt
mig nu vara fri och lycklig en stund — innan
fångenskapen kommer. Tyst, tyst ... låt oss
ej tänka på, ej tala om de der sakernal»”
Syskonif. I. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
