Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GERDA KOMMER. 943
kunde bon knappast sofva om natten, emedan
hon klockan half tre på morgonen skulle stiga
upp för att från en vindsglugg på taket, se —
solen gå upp.
Solen — som sällan är gunstig för dessa
uppvaktningar vid hans ”lever” — gick emed-
lertid upp i moln: och så gjorde äfven Gerdas
lefnadssol, den, åt hvars klara uppgång hon nu
hade så glädit sig.
Fru Juliana hade haft förmögenhet, men
hade förlorat den genom andras fel. Med akt-
ningsvärd sinnesstyrka bragte hon upp sig ånyo
genom att förestå en större läroanstalt. Hennes
son blef lärare vid den, och hjelpte..henne troget.
Ett större arf, som de med säkerhet hade att
förvänta om några år, gjorde deras utsigter för
framtiden goda. Emedlertid arbetade de med
sträng flit i sin kallelse och hade deraf sin
bergning.
När Gerda kom i deras vård, eller rättare
i deras tukt, förstod hon länge icke hur det kom
till att hon kände sig så outsägligt olycklig. Full
af tacksamhet och tillgifvenhet ville hon göra
allt för dem, som så upptagit henne, och som
tydligen ville henne väl. Men fru Juliana och
hennes son voro af de menniskor, till hvilka
man ej ostraffadt kan gifva hela sitt hjerta. Ju
mer den unga, enthusiastiska flickan gaf i kär-
lek, i tjenande, i flit och uppmärksamhet, ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
