Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248 SYSKONLIP.
mer fordrade de. Och hvart fel, hvar förseelse
bestraffades än med ändlösa predikningar, än
med penitenser, än med dessa stumma oväder,
som hänga en tung blyhimmel öfver deras huf-
vuden, hvilka de drabba, och som för varmhjer-
tade naturer äro värre än tvångströja. Och Gerda
hade fel och brister; hon hade dem, som till-
höra en rik, eldig men oordnad och i sjelfsvåld
uppväxt natur. - Men hon hade en gränslöst god
vilja, en stor förmåga, och hade de blifvit rätt
begagnade af de menniskor hon älskade, så hade
kampen blifvit henne lätt och glad. Men nu var.
det med ett beständigt mästrande, förödmjukande,
tuktande, bestraffande, som hennes uppfostran
skedde. Med tusende tårar, med känslor af ofta
verklig förtvilan kämpade den unga flickan
att öfvervinna sina fel, att vinna de dygder och
egenskaper, som man ville att hon skulle ega.
Det föll henne länge icke in att finna något fel
hos de menniskor, som hon älskade och som hon
ansett som idealer af fullkomlighet. Allt fel
tillskref hon sig ensamt, och kände sig desto
olyckligare.
Hade denna friska, kraftiga natur kunnat
brytas, och. förvandlas till en automatisk, så
hade det skett under fru Julianas och hennes
sons händer. Men den nordiskt starka flickan
kunde icke brytas så; och under det ok, som
man sökte lägga om hennes hals — — reste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
