Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 SVYSKONLIF.
ETT PAR.
OVANLIGT SOM VFÖRLOFVADE, EJ OVANLIGT SOM MAXAR.
När Hedvig kom in, fann hon Gerda färdigklädd
för en middag, på hvilken hon skulle begifva sig
med sin fästman och faster. Hon var alldeles
hvitklädd, väl och smakfullt, men utan minsta
prydnad eller grannlåt. Hon sydde ifrigt på en
spetsmössa åt fru Juliana, var ovanligt blek, och
tårar syntes svälla i ögon och sinne. Fästman
Sigurd gick med stolta steg fram och åter på
golfvet och syntes stadd i någon föreläsning.
När Hedvig gick till systern, kyste hennes
panna och såg henne ömt frågande i de tårfyllda
ögonen kastade Gerda sina armar om henne, och
nu började tårarna ’att flöda.
»Se så! Der ha vi en scen igen!» sade Si-
gurd, i det han ryckte otåligt på axlarne. Och
till Hedvig sade han:
»Gerda är litet barnslig i dag, såsom ofta.
Det har fallit henne in att göra sig interessant
och se ut som ett offer, — och derföre har hon
klädt sig i den der svepnings-kostymen. Och nu
finner hon det — med vanlig fruntimmers-eonse-
qvens — högst orimligt och barbariskt af mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
