Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT PAR. 251
att fordra, att hon skall kläda sig, som en ung
fästmö egnar och anstår, med några af de smyc-
ken, som jag skänkt henne! ... Det är verkligen
något att gråta åt, att bli så våldförd emot sin
natur, . .. så grymt behandlad!... arma barn...»
»Men» — sade Hedvig, — »då Gerda är väl
och passande klädd, ehuru enkelt, så tycker jag
att det kan lemnas i hennes eget behag att vara
mer eller mindre grann.»
»Nå, alltför gernal» sade Sigurd med särde-
les skarp röst, »men det kan äfven vara mig tillå-
tet att ha en tanke öfver det som passar henne,
och att yttra att hon så icke behagar mig.»
De båda systrarna tego, Gerda allt lutad
mot Hedvig, och omfattad af hennes armar. Si-
gurd gick åter ett par slag på golfvet med en
högdragen min, stadnade sedan framför systrarna
och sade:
»Unga fruntimmer nu för tiden ha ganska
hög tanka om sitt värde, sina rättigheter, och äro
särdeles måna om att visa sitt oberoende, i syn-
nerhet af de personer, som ha någon rätt att
råda öfver dem. De tro sig derigenom bli myc-
ket mäktiga. Men jag ville just råda dem att
för deras egen skull, och just för det väldes skull,
som de så mycket eftersträfva, — jag ville råda
dem att rätta sig efter deras männers önsknin-
gar och vara mera måna om att behaga dem.
Deras behag äro deras bästa...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
