Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252 SYSKONLIF.
Vi äro icke man och hustru ännu, Sigurd!»
afbröt Gerda, i det hon uppreste hastigt hufvudet,
skakade de gyllne lockarna ur pannan, medan de
fina näsborrorna vidgade sig med stolt uttryck.
»Lika mycket! vi bli det om en månad!»
sade Sigurd helt lugnt, »jag ville säga, att frun-
timmerna i sina behag ha sina bästa vapen, och
skola genom att rätt använda dem vinna långt
mera inflytande än genom alla barnsliga företag
att verka ”för menskligheten, för fosterlandet”
och hvad de prata om!... Jag skulle ej vara
envis i småsaker, om jag ej tydligen insåg deras
sammanhang med större, och jag håller för myc-
ket af Gerda för att kunna likgiltigt åse, huru
hon smittas af tidens dåraktigheter och drages
ur den krets och från de pligter, som försynens
och naturens lagar henne anvisat. Och jag me-
nar det för redligt med henne för att, som fäst-
man, smeka ett egensinne, som jag, som man, icke
skulle tåla, och som skulle göra både henne och
mig olyckliga. Jag vet att många männer ha
en annan taktik. Men jag vill vara ärlig med
den, vid hvilken jag fästat mitt bjerta. Jag vill
ej att hon skall göra sig illusion öfver det för- +:
hållande, i hvilket hon ingått. — Gerda känner
nu — min vilja.»
Med dessa skarpt aceentuerade ord giek 5Si-
gurd med majestätiska steg ur rummet.
Gerda var starkt upprörd. Hon steg upp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
