Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT PAR. NV 255
het för mitt sanna väl! O Hedvig, det finnes
omfamningar som qväfval»
»Men han får icke qväfva dig så!» utbrast
Hedvig förtörnad; — »han får icke skilja dig vid
dina första, bästa vänner. Bättre då, att du —
skiljer dig vid honom! och jag börjar tro att
detta vore det rättaste och bästa och... hvad
tror du sjelf, Gerda?»
»Det vore så, Hedvig, om jag skulle handla
blott för mig, men, — jag vet att Sigurd och
hans mor upprigtigt älska mig, att jag skulle —
djupt såra dem. Och Sigurd — — han har mån-
gen egenskap, som jag måste älska och vörda.
Ja, jag måste ofta beundra hans starka rättsinne,
hans oegennytta i förhållanden till andra menni- .
skor, hans stränga plitgtuppfyllelse, hans ihärdig-
het och kraft. Han är en förträfflig son, en god
husbonde, och vill på sitt vis befordra det all-
männa bästa Han är en stark och stolt man,
som en qvinna väl kunde med stolthet kalla sin
make, om blott... o! om han ville förstå hen-
nes natur, och låta den gälla; men...
»Men sjelf har jag bidragit att nedsätta denna
natur i Sigurds tanka; jag har varit ojemn, om-
bytlig ofta i bästa afsigt. Jag har tusende -gån-
ger haft orätt med honom, och han blott en enda,
men beständig orätt mot mig, den — att i
grund misskänna, eller missförstå min själ och
mitt hjerta.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
