Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236 SYSKONLIF.
»Jag vet att många qvinnor klaga så i få-
vitsko, och jag ville icke gerna likna dem. Jag
har också mången gång tänkt, vid besinnande af
alla Sigurds goda egenskaper, att jag borde be-
tvinga min natur, bryta min vilja i allt för att
endast bli Sigurds undergifna, lydiga bihang. Men
jag har känt ett par sådana hustrur, som gjort
mig rädd. Det var frid i deras hem, — tyst un-
dergifvenhet i deras väsen, — det såg ut som har-
moni. Men jag såg in i deras bröst, och vet du
hvad jag läste der? Jo, en enda tanke, en enda
förhoppning, en ständig, djup, tyst längtan, och
den var till makens död! Hul att så gå från bröl-
loppet till silfverbrölloppet och deröfver med en
djup osanning geoom lifvet — — är det icke rys-
ligt, Hedvig? ... O! jag vill icke, jag kan icke gå
så!...
»Jag vet icke, jag förstår icke i denna stund
hur det skall gå, hur det skall bli med mig
men... jag vill söka att göra det rätta. Och
äfven derföre vill jag ej strida i småsaker. Jag
vill göra Sigurd nöje der jag kan det. Och du
vill ju att jag skall göra så?»
Vekt sade Gerda detta och begynte nu sätta
blommor i sitt hår, och pryda hals och armar
med granna smycken. Hedvig hjelpte henne,
Medan de höllo på härmed, kom Sigurd
åter in.
»Se så! ha vi nu blifvit förståndiga?» sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
