Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 SYSKONLIF.
OM NORNOR OCH MENNISKOR.
Om aftonen denna dag, vid musiken, i dansen,
var Gerda icke samma varelse som om förmid-
dagen. Hon liksom tände sig å nyo vid sin egen
sång vid sin egen eld och blef strålande, vacker,
förtjusande, och hennes blick mötte stundom Si-
gurds, på henne fästade, skarpa, svartsjuka öga,
med ett uttryck, som tycktes vilja säga: »jag är
fri ännu.»
Hon dansade och skämtade med Ifvar, hon
dansade med David, och gjorde detta sednare
som bäst då Sigurd, på ett ganska okruserligt
sätt, tog hennes arm, förde henne ur dansen för
att låta henne följa hem med fru Juliana, som
hade bestält vagnen efter sig mycket tidigt.
Göthilda påstod att han dervid sett ut »som
en Nero, en Caligala, en Christiern tyrann» och
skrämt lifvet ur Gerda med några ord, som han
sade henne i örat vid det de gingo ut, och då hon
syntes vilja draga sin arm ur hans.
»Han nöp henne visst, eller klämde henne ’
ohyggligt!» sade Göthilda, »jag är säker på-att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
