Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM NORNOR OCH MENNISKOR. 2350
hon är helt blå på armen. Han är afsky-
värd!»
Vi tro att Göthildas förmodan var en digt —
ty vi ha aldrig hört någon fästman — men väl en
och annan äkta man — bruka sådana öfvertalnvings-
medel. Men att efter denna dag Gerdas glädje
och fria mod syntes liksom slocknade, — det är
säkert. På flera dagar fingo syskonen icke se -
henne, och när de sågo henne var hon ieke sig
lik, så djupt nedtryckt, så mörk i hågen syn-
tes hon.
»Dessa convulsiviska frihets-ryckningar måste
upphöra!» sade Augustin en dag till Hedvig.
»Gerda förderfvar med dem sin egen sak, och
sitt förhållande till Sigurd, i grund. Hon måste
komma i en annan sinnesförfattning, i en annan
ställning, antingen genom fri underkastelse under
detta band, eller befrielse derifrån. Kunde hon
dock bli klar öfver sitt eget inre!» .... -
Så talade Augustin i det han tog på sig öf-
verrock och hatt för att göra ett besök hos
Gerda. ”
Gerda satt, som vanligt en stund, hvar ef-
termiddag, och spelte »Mariage» med fru Juliana.
I följd af en liten af Gerda begången förseelse »
använde fru Juliana för henne nu tysthetsstraffet
och talade sedan två dagar vid henne icke ett
ord, utom då hon gaf henne något att uträtta. —
Ty Gerda hade längesedan gjort sig oumbärlig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
