Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 SYSKONLIF.
Rummet var högt, och genom det höga fön-
stret med matt glas, sken aftonsolen in och spridde
en förklarande glans öfver de nordiska gudabil-
derne, som stodo der i stilla majestät, öfver
konstnärinnan sjelf, som i stilla ingifvelse hängaf
sig åt sin skapelse, lyste på Eddorna, som lågo
uppslagna på ett bord, jemte konungasagorna,
på Isländska språket. Gerda såg sig omkring
med en viss glad häpnad. Det var något i denna
stilla boning, som slog henne med ett förut ej
anadt hf.
Lagertha hade en af dessa högtidligt sköna
stunder hvarmed konstens genius stundom be-
lönar sina dyrkare, och som gifva rik ersättning
för många qval, mången kamp, många oroliga
dagar och nätter. Denna dag hade hon fullbor-
dat modellen till den första nornans (Urdas) bild,
denna stund hade hon lyckats gifva anletet det
uttryck hon ville. Och hon stod nu framför sin
skapelse segerglad och ödmjukt-stolt. Ja, öd-
mjukt-stolt, detta kan stå tillsammans i en men-
niskosjäll — —
Syskonen hade kommit helt nära innan La-
gertha märkte dem. Men nu vände hon sig om,
och med ett utrop af glädje helsade hon Au-
gustin. |
Men Gerda stod och såg på Norna-bilden,
och, stan att hon kände det, runno stora tårar ut-
före hennes kinder, under det hon med händerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
