Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISLÄNDSKAN. 973
gesedan dödt och skaldernas sånger ha tystnat.
Men sagorna lefva ännu qvar i folkets minne och
tjena till att muntra de långa vinterqvällarne vid
brasans sken och spinnrockens sus. Och ännu
slår der ett och annat hjerta varmt för den un-
derbara poesi, som Ön äger, icke blott i sina
minnen, men i sin natur och dess praktfulla upp-
träden. |
Der var Lagertha Knutson född. Hennes far
var dansk ståthållare på Ön, en liflig, konstäl-
skande man, som danska män ofta äro det. Hen=
nes mor var en svenska, en tyst qvinna, af en
stilla men djup natur, hos svenska qvinnor van-
lig. Barnet tycktes af sin fader ha ärft konst-
sinnet, tystnaden af sin tysta moder. Ett par
år efter barnets födelse dog denna. Outsägligt
dyrbar blef den enda dottern för fadern. Hen-
nes bädd var i hans rum, hennes lekplats vid
hans fötter eller på hans knän. När han satt
vid sitt skrifbord, satt hon derunder och roade
sig att skära och tälja i träd. En dag skar hon
sig i fingret och begynte gråta. Fadren tog henne
upp på sina knän, skar sig sjelf i fingret så att
det blödde och lät henne se att han icke ömkade
sig, utan log. Från denna stund aflockade aldrig
någon kroppslig smärta dottren tårar. Huru skönt
om hon fått växa upp i solskenet af denna fa-
derskärlek; ty — — har du sett en klarögd flicka
luta sig på fadrens arm, sitt hufvud mot hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
