Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISLÄNDSKAN. 277
till det stora och starka väcktes derunder inom
henne. Hennes hjerta slog högt — men hon
visste icke hvarföre. |
Om sommaren hade hon en lycklig tid af
några veckor. Det var den då hennes far drog
ut för att besöka de norra orterna af sitt höf-
dingedöme. På dessa resor fick Lagertha följa ho-
nom till häst på obanade, ofta farliga vägar, öfver
klippor och genom brusande vårströmmar. Och
mången skön sommarnatt färdades hon så, medan
midnattssolen skred öfver hafvet och svanorna
sjöngo, simmande med sina ungar i lugna vikar
och sjöar. Då fick hon bo i tält med fadren och
stod hvar morgon upp för att deltaga i gudstjen-
sten, som hölls under bar himmel af fadren och
hans Isländare. Då vandrade hon och klättrade
bland klipporna och svafvelpölarne på Krabla; såg
Eildborgen, i hvars osedda djup sköna underbara
trädgårdar sägas ligga; badade i de varma källorna,
i Sturlesons bad; var med om höskörden — Is-
ländarnes enda skörd — i dalsluttningarne, och
besökte inbyggarne i deras nomadiska bostäder.
Detta var en tid af fritt och friskt lif; men
efter denna var hon åter hemma, ensam i hem-
met, ensam i allt sitt anande och sökande, en-
sam och sysslolös, och visste ej hvad hon skulle
i den stora underliga verlden, der ingen behöfde
henne, och der hon tyckte sig en främling, hvars
språk icke förstås. Och alltid der, i hennes själ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
