Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÅTT PLOCK. 297
samtalande, och jag hörde henne säga: ... »låt
dem vara dig heliga, Uno! akta dig att störa
dem! ...»
Och han svarade med en förebrående men
ändå vacker blick: »känner du mig ännu så li-
tet? .. .»
Vid vigseln voro blott de närmaste slägtin-
garne och vännerna närvarande. Efteråt kommo
de andra gästerna. Morbror Herkules hade ve-
lat bjuda hela verlden, men för Hedvigs skull
nöjde han sig med hälften, d. v. s. ungefär fem-
tio personer. Det var ändå för mycket för våra
små rum; också blef der varmt och qvaft, och
kändes så dess mera, som sällskapet var särde-
les litet muntert och talande. Jag har ofta hört
sägas att på bröllop merändels är ledsamt, men
har aldrig rätt trott derpå förr än nu. Nu tror
jag det. Och mycket kom väl nu deraf, att vi
sjelfva icke voro rätt glada, icke Hedvig, icke
Augustin, icke Gerda, — Ifvar såg ut som Erik
den fjortonde kunde ha sett ut straxt före han
begick Sture-morden, och ”le coupable” såg ut
som en riktig Christiern tyrann. Bror påstod att
jag såg ut som den babyloniska förbistringen,
och jag fann att han hade något af en trånsjuk
corydon; med ett ord, vi voro alla mer eller
mindre ostämda, och det uppstod ändlösa tyst-
nader — ja, du vet huru sådana kännas, i säll-
skap! Vi blefvo helt lyckliga, när man kom till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
