Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340 SYSKONLIF.
samvetsfrid. Jag försäkrar, bror, att jag kännt
mången ung kaxe, som så stormat fram i unga
år, och som nu derföre — sitter på Danviken.
Hva falles? Ja, jaha!
Der sitter bland andra en tok; — jag kände
honom mycket i unga dar; — han var en vild-
basare och ville aldrig höra ett förnuftigt ord, —
och nu har han blifvit så rädd om sig; och
tror sig vara en blomma, vill jemt sitta i fot-
vatten, på det han ej må vissna! Hvad tycker
bror? Hi, hi, hi, hil»
»Ha ha ha hal» skrattade hest Ifvar.
»Ja, är det inte komikt?» — Men vet du,
bror Ifvar, du har ett underligt skratt ibland.
Du skrattar, som om du icke skrattade. Det
kommer mig att tänka på skratten i den svenska
folksagan, jag nyligen läst om i Dybecks Runa.
Håller bror den tidskriften? Hva falles? Den är
högst intressant; och så är den folksagan, som
jag nyss talte om. Enligt den, så är Skratten
en af de farligaste gastar i svenska skogarne.
Den är ett elakt och skadelystet väsen, som har
sitt nöje i att locka, lura och begabba menniskor.
Om någon funnit en skatt och är i sin glädje
deröfver, då skrattar »skratten», och borta är då
skatten, man vet icke huru och hvart. Och
deraf kommer ordspråket: »skatten och skratten.»
Om vintertiden kommer den stundom fram
ur: tjocka skogar och tar plats på vagnen hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
