Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR-DAGAR. 341
resande, som färdas derigenom; och då fara de
vilse och åkdonet synes bli allt tyngre och hä-
starne komma i stark svettning. Men det slår
aldrig fel att om en stund skratten »rinner af»
som det heter, d. v. s. glider till marken, låter
då höra ett hemskt skratt och försvinner. Den
äger också en särdeles förmåga att härma men-
niskor, så att, när man nattetid. färdas genom
skogarne, får man höra sitt tal och sin sång så
väl återgifvas, att det förekommer, som om man
talade eller sjöng sjelf. Är det inte kuriöst?
Hva falles?
Den visar sig äfven ibland för menniskor,
och då oftast som en mycket skön qvinna, som
ler och vinkar. Men går man henne nära, så
hånskrattar hon och försvinner, i det hon vänder
ryggen till, som ser ut som en murken stubbe.
Är det ej märkvärdigt? Hva falles?»
Men under det Onkel Urbanus berättade,
samlade sig allt pinsammare, allt odrägligare
känslor och tankar i Ifvars själ. Ett slags demo-
niskt raseri mot sin egen dårskap, mot den sköna,
falska qvinna, som bedragit honom, och hvars
hånskratt han tyckte sig nu höra öfver hans
lidande, och slutligen mot den stackars berätta-"
ren sjelf, intog hans själ. Föga vand att be-
herrska sig, kände han i detta ögonblicks plåga
endast. ett ursinnigt begär att befria sig från sina
plågare, som syntes honom gisslande furier.
:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
