Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR-DAGAR. 315
visste att stackars Ifvar och min ömhet och ån-
gest för honom lågo till grund för detta nya straff.
Men de gålfvo mig också mod att motstå. För
första gången på mycket länge, bad jag Sigurd
om något, jag bad honom att icke påskynda af-
resan i denna stund, då Ifvars sinne tycktes bli
oroligare och sjukare med hvar dag; jag bad
honom mycket. ... »Nejl» — Jag bad med tårar
att han skulle denna gång ge efter, för min skull!
»Nejb -— Jag bad nästan knäböjande; — ja, Hed-
vig, jag böjde knä för honom och bad, såsom
jag hittills blott bedit Gud; men »Nej!» och åter
»Nej!» var enda svaret jag fick. I denna stund
reste sig inom mig något — förfärligt, och jag
kände, att min själ löste sig ifrån hans. ... Säg
mig, Hedvig! Är jag stolt, är jag bögmodig, som
de påstå? Ack! Jag ville ligga för dina, för
Augustins fötter och kyssa dem! Jag ville tjena
er som piga. Inför er blir jag så mjuk, så öd-
mjuk! Men denna man, han väcker ormen i
mitt bröst. Den uslaste af alla känslor — bit-
terheten, blir med hvar dag mera hemma i mitt
sinne. Jag känner att jag vill ej, kan ej, bör
ej lyda en man, som så vill, och så befaller.
Men nu är stunden kommen, nu gäller det; —
Sigurd har spänt strängen till det yttersta, och
om tre dagar måste jag bli — slaf eller fril»
»Fri! Fril» utbrast Hedvig med styrka, »fri
i denna dag, i denna stund! Du är nu i dina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
