Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Si ST8KONLIF.
Klockan var redan nio, oeh änna ingen
Ifvar! Andteligen hördes portkläppen slå! »Det
är han!» tänkte Hedvig och blef glad, och gick
ut emot honom. Men det var icke Ifvar, det
var Gerda som Hedvig såg framför sig, men
Gerda så blek, så stel med ett så bittert uttryck
af lidande i sitt ansigte, att Hedvig blef rädd.
Hon tog af systern de våta öfverplaggen
utan att Gerda tycktes märka det, hon förde
henne in till sig, hon slöt hennes kalla händer i
sina varma, kysste hennes bleka kinder; Gerda
tycktes till kropp och själ förvandlad till is.
Men under Hedvigs varma blick och smekningar
smälte denna ändteligen opp, och en flod af tårar
lättade det beklämda hjertat, och Gerda kunde
svara på Hedvigs ångestfulla frågor.
»O Hedvig!» sade hon, »jag kunde ej härda
ut längre. Jag måste tala vid dig. Nu måste
det bära eller brista för mig, nu måste allt bli
sagdt. Jag kan icke, kan icke längre bära hennes
hårdhet, hans orättvisa. Hedvig! På fyra dagar
har mamma icke talat vid mig, och Sigurd...
o! han gör det icke rätt, han gör icke bra för
sig eller mig! Du vet, Hedvig, att vår afresa var
utsatt till slutet af denna månad; — jag hade
då fjorton dagar till att vara med er; och nu, i
dag, har den blifvit utfästad till slutet af denna
vecka; Sigurd har antydt mig det kallt och be-
stämdt och sagt mig att hålla mig färdig. — Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
