Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR-DA GAR. 317
och höll henne omfattad med båda sina armar, i
det hon sakta upprepade:
»Skiljas i kärlek!... skiljas i kärlek! gå in
i det djupaste!...» och hon slöt sig allt inner-
ligare intill systern, liksom hon af hennes djupa
qvinlighet, så full af sanningens och godhetens
anda velat söka stöd och näring för sin egen
själ. Och sakta ur systerns famn lät Gerda sig
glida till hennes knän.
»Och om jag kommer ...» sade hon blic-
kande med ängslan upp till Hedvig — »är det
då säkert att jag icke kommer som en börda för
er, mina syskon, för mitt barndomshem? ...
Min lilla inkomst, Hedvig, mitt fådernarf, —
förr kunde jag lemna er det, ty jag hade nog
andå, men nu...
»Nej,» afbröt Hedvig, »om du talar ett ord
mer på det viset, Gerda, så — — blir jag ond.
Vi ha ju nog för att lefva tillsammans i tarflig-
het! hvad behöfs det mer då man håller af hvar-
andra? Ack min lilla unge! lemna en kärlek
som blott fordrar och förtrycker, för en som
befriar. Ja, om jag så modigt ber dig att öf-
verge den rikedom, som du kunde äga, för vårt
tarfliga lif, så är det för att jag känner, säkert
känner att vi alla skola bli rikare deraf; för att
jag tror att en rätt potates och sill med dina
syskon, med frid och frihet skall smaka dig bät-
tre än alla stora middagar och soupeer i G”””
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
