Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348 SYSKONLIF.
att du skall bo med gladare hjerta i mitt lilla
rum här uppe än i Sigurds stora våning, det är
för det, jag är dumdristig, jag, ser dul...»
Gerda log genom sina tårar och sade: »Ack
du gudomligt dumdristiga Hedvig! Visste jag
blott. . .»
Här blef systarnas samtal afbrutet af en
främmande röst, som i salen ropade:
»För Jesu namns skull, be att jag får tala
vid hennel»
»Det är onkel Urbanus!» sade Hedvig för-
vånad; — »hvad kan han vilja? Du går, Ger-
da? ...»
»Ja, jag vill ej bli sedd så här af främmande;
och jag måste nu återvända; så att man inte
saknar mig. Jag går ner den lilla trappan!..-.»
»Ja, men Maja skall följa dig, med lanter-
nan. Gå in i Augustins rum och jag skall skicka
henne till dig med dina saker!... Men jag får
ju snart höra ifrån dig!... Du kommer ju snart
igen! ...»
»Ja, ja, snart mycket snart!»
Knappt var Gerda ute förrän direktör Urbanus
gjorde sitt inträde, och af hans förstörda utseende
anade Hedvig genast att någon olycka inträffat.
”Ifvar!” var hennes första tanke och hennes
första fråga. Och just om Ifvar ville direktör
Urbanus tala, men det gick icke fort, ty han
var omständlig af naturen och ville med flit gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
