Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR-DAGAR. 349
sakta till; väga för att bereda Hedvig på kata-
strofen, och svettbad på svettbad gick öfver stac-
kars Hedvig, innan han kom till denna och slu-
tade med:
»Jag tror sannerligen att han blef tokig!
Han hade eljest icke kunnat bära sig så åt mot
migl...»
»Men hvart sprang han? hvart tog han vä-
gen ?» utropade Hedvig i största ångest.
»Hvart? ja, hur skall jag veta det? jag vet
bara att jag ...»
»Ack, min Gud! men vi måste då skynda
efter honom, söka honom! ..-.»
»Söka honom !» upprepade onkel Urbanus,» så
lätt vore att söka efter urvädret! hvar skall man
söka honom?»
»I hela staden, i — hela verlden!» sade
Hedvig, »i hela verlden skall jag söka honom till
dess jag funnit honom! O min stackars Ifvar!...
Söta onkel, gå genast, gå till Ifvars boning och
fråga om han tilläfventyrs kommit dit åter!...
Jag törs icke nu gå bort; ty möjligen kommer
han hit. Men gå, gå om onkel håller af mig!...
»Ja, herre Gud, jag går, jag springer; —
men . .. inte lär jag få fast honom l»
De sednare orden mumlades i rocken, som
onkel :Urbanus satte på sig ånyo, i det han drif-
ven af Hedvigs ångest och böner skyndade sig
å väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
