Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR-DAGAR. 3
icke begripa att Ifvars vänner kunde tänka på
att söka ro, då han troligen irrade vansinnig om-
kring, och hvar stund kunde blifva hans sista.
Hon för sin del ville fortfara att söka honom.
Man föreställde Hedvig det fruktlösa af ett
sådant sökande om natten, då man ej minsta led-
ning hade derför, och att man skulle blott fåfängt
uttrötta sina krafter; att man gjorde bättre att
spara dem till nästa dag för att då allt efter-
tryckligare fortsätta spaningarne. Det var mer
an troligt att Ifvar icke fauns i Stockholm, att
han hade flytt utåt landet och att man nästa dag.
skulle få höra något om honom, ifall han icke
infunne sig sjelf, hvilket ingalunda var otroligt, då
man kände hans ostadiga vanor och lefnadssätt,
och att han mången gång förut hade varit borta
öfver natt och dag, man visste icke hvar. Hor-
tenses afresa ur Stockholm gjorde det äfven san-
polikt att han icke fanns i staden, utan möjligen
hade sökt upphinna henne. Summa summarum
var att ”vidare efterforskningar denna natt var
en ren dårskap; — skulle tjena till ingenting"
0. 8. v. Tant Visen hade derför en mängd oom-
kullrunkeliga bevis.
Dessutom: hvar skulle man om natten kunna
vidare söka Ivar?
Allt detta var sannt, var riktigt, förståndigt,
oemotsägligt och Hedvig teg slutligen. . Men det
’ händer någon gång — och kanske ofta — att då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
