Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322 SYSKONLIF.
förstånd och klokhet och beräkning uttömt all
sin vishet och trott sig stå på sjelfva botten af
sakerna, då rör sig derunder något, som tyst
sväller, bryter fram och stjelper omkull alla de
klokas verk och går fram sin egen väg. Det är
eh ringa ting; ofta föraktadt, beledt, ombedt att
tiga i församlingen, kalladt dåraktigt och — det
är så ofta — vi kalla det känsla.
När känslan blir kärleksvarm, blir den ej
sällan ingifvelse, snille, dess aning divination.
Så fort alla hade gått, hvar till sitt, ropade
Hedvig Maja, och sade bestämd och liflig:
»Maja, kläd dig, du skall följa mig ut!»
Göthilda såg på Hedvig med stora ögon och
sade: |
»Du vill gå ut, nu i kolmörka natten; ...
och i detta yrväder!... Hvad ämnar du?»
Liksom i tankarna svarade Hedvig blott:
»Jal. .. ja! jag skall gå!...» och fortfor att
rusta sig till utfärd, tog på sig sin svarta siden-
hufva med spetsar och ställde i ordning en liten
blindlykta, som hon tyektes ämna medtaga.
Tyst följde Göthilda henne en stund med
ögonen, och trädde derpå beslutsamt fram och
sade:
»Hedvig! jag går med dig» — —
»Ne), det skall du icke» sade Hedvig omfam-
nande henne, »du skall stanna hemma, och hvila dig,
och passå på om Ifvar under natten skule komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
