Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 SYSKONLIF.
sett efter de två fruntimren, som vandrade inåt
skogen, satte han sig med nordisk flegma i ord-
ning att sofva, medan snön med en hvit mantel
betäckte hans gråa kappa.
Hedvig hade tändt sin lykta, och lyst af den
trängde hon in i skogen. Det var en ohygglig
natt. Vinden tjöt och hven i rymden, och snö-
slask piskade de vandrandes ansigten. Det vår
kallt och mörkt. Men i systerns hjerta brann
ett litet flämtande ljus som ej vind och snöglopp
kunde släcka. Det var en förhoppning, en af de
underbara aningar, som stundom genomgå djupt
känsliga och älskande naturer, och som hviskade
till henne att hon i denna skog skulle finna bro-
dren. Den förde henne också att uppsöka det
ställe, der hon engång satt. med Ifvar och der
han kände lifvet lättare, der de hade sett och
samtalat med Lapparne. Men Hedvig var ej) viss
på att kunna igenfinna det, och vandringen i
skogen genom snö och vattenpölar var oändeli-
gen besvärlig i den mörka, stormiga natten. Den
som vet huru farliga Stockholms gator och om-
gifvande trakter voro under detta år, för ensliga
vandrare, och huru, ej längesedan, mången fun-
nit der en blodig bane, skall icke uppskatta
ringa Hedvigs mod vid detta företag. Men tan-
ken på detta upptog henne så helt och hållet att
hon icke tänkte på någon fara för sig sjelf.
Under .det bon så vandrade, stödd och hjelpt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
