Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR-DAGAR. 323
af den trogna tjenarinnan, ropade hon flera gån-
ger Ifvars namn. En gång tyckte hon sig höra
ett svar; hon stadnade och lyssnade, men hörde
då blott ett skrän af korpar och kråkor, som
tycktes i närheten ha någon församling. Hon
gick åt den sidan der de hördes, och som hon
gick, tyckte hon sig känna igen den plats hon
"sökte. Roffåglarnes skrik tilltogo; hon såg dem
flaxa mellan baårrträden öfver hennes hufvud, un-
der skrän och hest skrattande läten.
»Stanna Maja!» sade nu Hedvig, — »här är
något!..
Hon tog lyktan och lät dess ljus falla på de
omgifvande föremålen. På en gång såg hon en
arm höja sig liksom ur jordens sköte och vinka
henne, och i det samma kände hon sitt ansigte
såradt och hörde en röst ropa:
»Vik hädan, ditt leda troll! jag känner dig I»
. Det var Ifvars röst. Och hor gick nu med
ett hjerta bäfvande emellan fruktan och glädje
mot den upphöjda armen, som fortfor att kasta
mot henne klumpar af mossa och jord. Vid
lyktans ljus såg hon nu Ifvar till hälften upp-
rest, förfärligt blodig, liggande vid foten af den
klippbänk, der de förr en gång sutit. Hans ut-
seende var vildt och vansinnigt. vo
»Ifvar! Iifvar! Det är jag! Hedvig! känner
du mig ieke mer?» sade Hedvig, och föll på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
