Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR-DAGAR. 309
nytt. Du och jag ha båda varit bundna och
olyckliga; — nu är stunden kommen då vi må-
ste befria oss och börja nya lefnadsbanor. Vi
skola resa, Ifvar; — vi skola gå ut i verlden
tillsammans och som konstnärer förtjena vårt
bröd, och vinna åt oss ny lefnadsglädje. Vi skola
gå ut i verlden och andas öfver den i. sånger
all den friskhet, den poesi, som lefver i våra
skogar och dalar, i vårt folks hjertan. O! min
I var, vi skola sjelfva friskna till vid ljudet af
våra egna sånger, och vid vår inbördes vänskap,
och vid Guds godhet. Ty Gud skall vara med
oss, Ifvar, när vi så i alfvar och kärlek söka
resa oss upp vid de gåfvor han gifvit oss. Se upp,
res dig upp, min bror! Du har ej tid att vara
sjuk, ej tid att tänka på det förflutna. På fram-
tiden måste vi tänka, ty — den är vår! Ser du,
det är morgon! — natten är förliden; — dagen
är ny — upp min älskade bror! upp!...»
»Min sköna Valkyria!» sade Hedvig halfhögt
i förtjusning öfver systern.
»Ja ja! jag vill... jag skallt...» sade If-
var, i det han liksom yrvaken satte sig upp och
stirrade än mot morgonsolen, hvars strålar trängde
in i rummet, och än på den strålande Gerda, hvars
ansigte lyste af ingifvelsens eld. Han syntes
halft rusig af nya och gamla intryck, och kunde
ej rätt reda sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
