Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE TROLOFVADE. 339
trots, flammande ovilja; han var vand vid så-
dant och att se det gå öfver, förvandla sig. Men
detta var nytt, det hördes, kändes underligt.
Det gick en kall kåre öfver Sigurd.
Han såg på den unga qvinnan med en for-
skande blick. Men hennes blick stod der mot
hans, stilla, stark, allvarlig, men alltid sorglig.
Det var någonting i den som trängde genom
Sigurds bröst och rörde vid hans hjerta såsom
med dödens finger. Han såg bort, och så såg
ban åter på henne, på hennes bleka ansigte, på
den beslutsamma, djupa blicken. För första gån-
gen syntes Sigurd här träffad af en makt, hvars
väsen han icke förstod och icke kunde bekämpa.
En stigande häpnad i hans ansigte tycktes uttala
hans själs fråga, och ofrivilligt yttrade han:
»Hvad är detta? — Är det allvar?» —
Gerda lade sin marmorkalla hand på hans.
»Ja, det är allvar,» sade hon som förut. »Vi
måste skiljas, Sigurd; men gerna ville jag att vi
gjorde det som vänner. Och tro mig, Sigurd...
jag håller af dig ännu då jag säger dig: Farvälb,
Hennes röst darrade.
Hon - lutade ett ögonblick sin panna mot
hans axel. Sedan steg hon upp och blef stilla
stående framför honom. Inom honom var det
underligt. Han kände ännu tryckningen af den
marmorkalla handen på sin, och liksom en iskyla
gick derifrån upp till hans bröst. Det susade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
