Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 340 SYSKONLIF.
för hans öron; hans hjerta slog våldsamt i det
han kände att någon stor förvandling var på väg
att föregå emellan honom och den som han
så länge beherrskat. Nästan stammande sade
han:
»Jag förstår ej hvad du menar... hvad
detta kommer ifrån; ... men det vet du väl att
jag vill din sanna lycka, ditt verkliga väl,...
och jag tycker att intet barnsligt missnöje borde
förmå dig att misskänna detta. — Hvad är det
du förebrår mig?... hvad är det du begär af
mig?»
»Intet, Sigurd, intet, endast bli fri! Det är
ingen nyck, ingen tillfällighet som skiljer oss.
Det är sakernas nödvändighet, det är svalget
emellan våra båda väsen. Vidare skäl vill jag
ej säga; ej med förebråelser vanhelga denna
stund. Du har trott dig göra rält för dig, för
mig; ... men skulle jag med de känslor af upp-
ror, som du dageligen väcker inom mig, bli din
"maka, då... ve dig och mig! Vårt lif blefve
olycksaligt. Jag har kännt hat, bitterhet emot
dig växa i mitt bröst!... så får det ej vara! Nej,
jag vill älska dig ännu, som vän, som välgörare,
och derföre måste vi skiljas innan det blir för
sent. Det kan ej blifva annorlunda, Sigurd; jag
har pröfvat det i flera år och blifvit klar dermed
1 denna sista tid. Jag högaktar, jag håller af
dig, men... vi måste skiljas!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
