Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE FÖRLOFVADE. 343
Sedan satte hon sig ned att skrifva ett bref
till sin fostermor, och mången smärtfull tår blan-
dade sig med orden på papperet. Oupphörligt
denna natt hörde Gerda en gåendes oroliga, häf-
tiga steg, och hennes hjerta bäfvade vid dem.
Det var en lång, svår natt; den tycktes icke
vilja sluta.
Men äfven den gick öfver.
Några timmar efter den befann sig Gerda i
sina syskons hem. Sigurd och hans mor hade
sjelfva återfört henne dit, men med detta tysta
missnöje, denna stolta förbittring, som är så för-
krossande för den det drabbar.
Också var Gerda förtviflad.
»O! jag måste ännu en gång till dem!» ut-
ropade hon med äångesttårar, »ännu en gång se
dem, ännu en gång tala med dem, beveka, upp-
mjuka dem! Ännu en gång bedja dem . .. kasta
mig till deras fötter och bedja dem förlåta!
»Nej! nu stadnar du här!» sade Augustin
bestämdt, i det han återhöll henne. »Inga vidare
försök nu! De tjena till ingenting. Och du får
ej vidare förödmjuka dig. Jag tål det icke. Men
gråt icke så, Gerda! Tro inte att allt är brutet,
allt förloradt. Tiden helar många sår. Snö måste
falla öfver vissa intryck, känslor, innan de kunna
glömmas. Låt snön falla. En gång kommer
våren. Afbida den; och... kom nu och tala
med Ifvar, och hjelp oss att göra honom frisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
