Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344 SYSKONLIF.
före stod han stel och stolt mot henne, som
så ofta.
»Nå väl då... för sista gången!» hviskade
Gerda — »förlåt! Farväll» och hon slöt honom
i sina armar och tryckte på hans läppar en kyss
och... var borta. Den kyssen tycktes borttaga
hans lif. Han drog efter andan.
» Var det det sista?... är det förbi,... förbi
för alltid?» ... så ljöd det hemskt inom Sigurd,
och lifvet mörknade för honom, och verlden
tycktes vilja sammanstörta. Det blef ödsligt och
kallt inom honom, utom honom. Han gick in i
sitt rum. Det blef natt.
»Är detta väl möjligt?... är det icke en
dröm?» sade sig Sigurd, hemligen rysande, emel-
lanåt under den långa natten. »Har jag verkeli-
gen vållat detta? Har jag jagat våren ur min
verld? Har jag dödat lifvet i mitt lif?» ... Men
hans stolthet uppehöll honom och hindrade honom
från försök till försoning, som han ansåg få-
fänga.
»I morgon, i morgon skall jag vara med
mina bröder och systrar!» tänkte den häftigt upp-
rörda, sörjande Gerda, och hon satte ett ljus i
sitt fönster och gaf ett aftaladt tecken till den
på gatan väntande Augustin och som ville
säga:
»Det är gjort! I morgon skall jag komma
till erl»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
