Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338 SYSKONLIF.
»Morbror vill således icke ha mig, icke ge
mig de tusen riksdalerna?»
»Nej, — ta mig d...n jag det vill.»
»Farväl då morbror, — jag går till onkel
Urbanusl!.. .»
»Det skall du låta bli, sakramentskade ...
skäms du inte flicka» — —
»Nej, alls icke. Jag, vet hvad jag vill, och
vill hvad jag vill. Oeh får jag inte gå sjelf, så
vet jag att onkel Urbanus kommer i afton. : Och
dål ...»
Generalen betraktade henne en stund och
sade derpå:
»Du är minsann kapabel att göra som du
säger. Jo, du är riktig, du. Men hellre än att
Urbanus får dig, hellre — — tar jag dig sjelf,
om det också kostar mer än du är värd.»
»Morbror vill då ha mig!» utropade Götbilda
utom sig af glädje. —
»Ja då, ja, — der är penningskrinet, flicka;
— tag hvad du vill. Sämre än Urbanus vill jag
icke betala dig. Du må taga de två tusen! Så-
dan en galen pjes! ... aldrig hörde jag makent!...»
»Nu är jag morbrors i lif och död!» utro-
pade Göthilda, i det hon kastade sig i hans ar-
mar och grät och skrattade på en gång.
»Men vet du då äfven att jag nu har rättighet
att ge bort dig om jag vill det?» sade generalen.
»Får gål» utropade Göthilda, »bara jag får ta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
