Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366 SYSKONLIPF.
»Ack!» fortfor han — »hvilka stora och
vackra planer hade jag icke den tiden, då jag
lärde känna den! ... för mina medmenniskor,
"för mig sjelf!.... hur ville jag ej upplyfta allt
och alla! men hur har allt detta ej fallit! ...»
»Fröet som faller på jorden kan i sinom tid
blifva ett stort träd!» sade Hedvig, förtröstansfullt
leende.
»Gud signe dig för de vackra orden, min eng-
lasyster!» sade Ifvar, — »ja, jag tror det kan
bli så. Jag känner det, — det är icke slut med
mig ännu! Och detta som varit... och detta
som nu närmast förestår... kan bli genomgång
till... en högre ståndpunkt!»
Mina ideer! Just mina ideer!» utropade Au-
gustin i det han, leende, slog brodren på axeln
och sprang upp, — »jag är inte säker, bror min,
att du ej stulit dem från mig; men var lugn!
Jag skall ej draga dig inför rätta. Jag skänker
dig dem! jag skänker dig dem. Håll bara fast
dem dugtigt!»
Dagen för afresan var kommen; men storm
och motvind hade hela dagen grasserat. Den snäll-
seglande briggen måste vänta vid stranden. Mot
aftonen lade sig något vinden. Briggens kapten
väntade att den skulle kasta om och bli gynnande
under natten, då han genast ville gå till segels.
Det var nu redan sent. Syskonen hade för
sista gången för lång tid ätit qvällsvard tillsam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
