Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITET HÄR OCH DER. 367
mans. ’ Familjen var nu församlad — utom de
nygifta; de hade kort efter bröllopet rest till Unos
slägtingar i. södra Sverige, hvarefter de skulle
företaga en längre utrikes resa.
Klockan tio skulle Ifvar och Gerda gå om:
bord, och följas till stranden af sina vänner. Da-
vid och junker Jarl voro ock bland dessa.
Vinden tjöt och regnet slog mot fönstren.
Alla i rummet voro tysta och dystra. Som höga
vågor uppstego olyckstankar i många sinnen. Hed-
vigs blick sökte Augustins, såsom för att begära
råd och tröst; men Augustin undvek den och gick
fram och åter på gaolfvet. Allt mer tilltog stormen
derute och allt djupare blef tystnaden i rummet.
Ur stånd att dölja sin ångest utbrast ändte-
ligen Hedvig:
»Syskon! Ännu är det tid! ännu kunnen J
afetå från denna ohyggliga resa. Hör på stormen!
der ute och se, — här är lugnat. Tänk på alla fa-
ror derborta! Tänk på vår oro här hemma. Tänk
att vi kunde här lefva lyckliga tillsammans, eller
nära hvarandra. Ack! tänken väl efter om ni
ej kunnen öfvergifva denna resa och bli qvar i
ert land, i ert hem, — — hos oss!»
»Nej! — nej, vi måste resal» svarade med
en mun Ifvar och Gerda.
Hedvig gömde sitt ansigte i sina händer och
ett hysteriskt ångestrop gjorde sig, mot hennes
vilja, väg ur hennes bröst.
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
