Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368 SYSKONLIF.
Gerda, utom sig, sprang upp och kastade
sig till Hedvigs knän, omfamnande henne grå-
tande. Ifvar följde henne; båda öfverhopade Hed-
vig med de ömmaste namn och böner att lugna
sig. Allt var i smärtsamt uppror.
Den gamla grefven stod upp.
»Mina barn!» sade han med stark, högtidlig
röst — »låt oss bedjal».
Alla blefvo stilla, allas hjertan, allas hän-
der upplyftades, allas blickar vändes till den
gamle, som med hopknäppta händer, stark och
liflig stämma bad:
»Allsvåldige herre Gud! Du som råder öfver
stormarne och öfver menniskornas hjertan, hör
oss! Se till dessa barn och deras dåraktiga före-
tag. Gif det en god utgång. Och hur det än
må gå, så — gif dem din välsignelse! Tag dem,
Fader, i din starka hand, och gör dem trygga i
stormen. För dem lyckligt till det fremmande
landet öfver hafvet, och för dem lyckligt hem
igen till deras syskon, och till den gamle, som
här ber för dem! Låt dem med heder bestå i
pröfoningen; och låt din ande i både med- och mot-
vind, i storm och stilltje, till lands och vatten
Topa till dem, att du är den rätta hamnen, det
rätta styret, och att med dig är ingen faderlös!
Hör oss för Jesu Christi skull! Amen!
»Amen!» upprepade syskonkretsen med stärkta
och lugnade hjertan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
