Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379 STSKONLIF.
David. Han höll uppe en stund, och fortfor se-
dan: »Jag känner någon, som kunde ha mycket
att säga derom, men ’hvars tunga — hvars hopp
bindes af känslan att — — han icke är värdig
det föremål han älskar; att han intet har att
bjuda utom ett hjerta fullt al beundran och till-
gifvenhet!»
Det blef varmt i Gerdas hjerta då hon hörde
de orden, men hon svarade beslutsamt ehuru
vänligt:
»Ack!’ det är skönt att få tro sig afhållen,
isynnerhet der man sjelf håller af och värderar.
Det är skönt att lefva för hvarandra här i verl-
"den som vänner; och jag vet ej hvarföre männér
och fruntimmer icke lefva mera så för Kvaran-
dra, än som är fallet. Ren vänskap skulle göra
oss lyckligare med hvarandra, än hvarje annan
känsla. Jag har erfarit en annan känsla, som
— gjort mig mycket ondt. Och hädanefter vill
jag ej mer pröfva den. Jag vill blott lefva för
vänskapen, och de friska, ljufva känslor den al-
strar. Tänk på mig som på en vän, som hjert-
ligen deltar i ert väl och ve, som skall bli glad
att återse er, och se er lycklig!»
Hon räckte här David handen, såsom till af-
sked och lemnade honom för att förena sig med
syskonen." 0
»Vänligt och svalt!» tänkte den unga man-
nen, och den svala vänligheten gjorde honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
