Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITET HÄR OCH DER. 373
djupt ondt... »Lika mycket!» sade han, talande
till sig sjelf, »jag skall hålla af henne ändå!»
Och denna friska vårvind i menniskans bröst,
känslan af en fullt oegennyttig, och anspråkslös
tillgifvenhet, lyftade, och styrkte hans själ i den-
na stund, och långt efter.
Man var nu vid hamnen. Briggen Freja
hade redan lagt ut på fjerden, röda ljus glim-
made derifrån genom natten, och vågorna pla-
skade lustigt kring dess sidor, och vinden sjöng i
tågverken. En båt väntade vid stranden för att
föra syskonen ombord. ”
»Farväll... farvälls ... sade den djupt upp-
rörda Ifvar,» o mina syskon! och du Hedvig! om
Jag återkommer — som jag hoppas det, — en
bättre och lyckligare menniska, så är det genom
er, och för er skull.»
De sista kärleksorden, de sista brutna af-
skeds-hälsningarne sorlade. Syskonen åtskiljdes.
Men Hedvig och Augustin följde med, ända om-
bord. .
»Åkta henne väll! sköt väl om hennel» bad
Hedvig, i det hon lade Gerdas hand i den hyggliga
kaptenskans, »hon är så ung och så allena nul»
Kort derpå höjde briggen sina segel, och
Freja flög dansande på vågorna i den brusande
vinden." Det såg friskt och vackert ut.
På stranden- stodo syskonen - och vännerna
och . sågo efter de hvita, flyende seglen. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
