Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilan i aftonsolens strålar! Denna Idyll, är
fa-miljelifvet. Och evinnerligen skall bland den
gyllne ålderns gestalter lammet behålla sin plats
mellan örnen och lejonet.
Vi veta äfven väl att det finnes i verkliga
lifvet rätt ledsamma Idyller, Idyller att gäspa åt,
Idyller att gråta åt, Idyller, med ett ord, att
sätta i litanian. Vi ha Sjelfva skrifvit om sådana,
och, hvad som värre är, upplefvat dem äfven.
.Men de förhålla sig till de äkta, som — allt
annat oäkta till det äkta, som skuggornas verld
eller Tartarus till de Eliseiska fälten, och emel-.
lan dessa har menniskan, förr eller sednare i
lifvet, det fria valet.
Men vi återkomma till våra syskon.
Hedvig delade i hög grad sina landsmäns sinne för
naturen, för landtlifvet, och under sitt
mångåriga, beständiga stadslif hade hon i tysthet
längtat, ja mången vår och sommardag verkligen
trånat efter att komma ut på landet. Att lefva
med naturen förtroligt, som med en kär vän,
en syster eller broder, — att se blommorna slå
ut hvar efter annan, och fjärilar fladdra öfver
dem, att under varma sommardagar sitta under
gröna träd och höra fåglarnas qvitter och
böljornas slag mot stranden; att se daggen på
gräset, aftonrodnaden, se dimmorna vandra öfver
slumrande jorden, känna morgonens friskhet, se
lyckliga kreatur njutande lifvet i en frisk pch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
