Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sammandrag af det, som utgör ett skönt
landskap i vatten och land, berg och dal, skog och
slätt. Och öfverallt, vid elfvernas och sjöarnas
stränder, vid foten af skogkrönta berg ser man
välbyggda landthus blicka fram. Man ser väl
äfven ofta stolta slott och låga grå kojor, men
de landtliga boningar vi mena, — byggnadernas
medelklass, — taga allt mera öfverhanden, och
se, der de blicka fram ur gröna lummiga lundar,
som spegla sig i klara vatten, helt täcka och
inbjudande ut. »Det är någonting trefligt, —
förtroligt]» sade derom en ädel svensk konstnär,
som efter ett fjerdedels århundrades vistande i
Italien återsåg sitt fädernesland och jemförde
landskapet der och här. Hvart och ett sådant
landtstäile liknar en skön idyll.
Idyllen! Vi veta att menniskor finnas som
akta den ringa. Men hafva de också förstått
den? — Öfverallt på jorden, i naturen, i
historien gå Idyllen och hjeitelifvet hand i hand, och
från verldens första dagar och intill dess sista
blomstrar på lifvets upprörda vatten, eller i dess
heta ödemark en ö, en grönskande oas med
friska, söta källor, skyddande palmer och evigt
upp-blommande unga rosor. I dess skydd står
men-niskans vagga, och hennes bästa, heligaste
fröjder, de blomma alltid der, i går, i dag, i
morgon! Föräldraglädjen, — syskonkärleken, — den
andra kärleken; den första kyssen; — den sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
