Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stin Hedvig p& en gfing längs med stranden och
lät henne i lugn njuta naturens och aftonens
skönhet. Granar och björkar, 6om utgjorde i
pittoresk blandning den mesta skogen på ön,
susade sakta för aftonvinden, som tycktes hviska
dem sitt "god natt” innan den sjelf gick att lägga
sig bland aftonskuggorna. Solen sjönk glödande
ned i Mälarens vågor. Fisken slog ringar i den
klara vattenspegeln; kornas klockar hördes från
ängarne, och grässkäran sjöng sin vaggvisa i det
höga gräset, liljekonvaljer och syrener doftade,
nattsvärmare surrade sakta genom den lugna
luften, aflägsna glada ljud af menniskor och djur
hördes då och då öfver land och vatten, talande
om ett stilla, festligt naturlif.
Sådant hade Hedvig ännu aldrig erfarit.
»Hvad det är skönt! Hvad det är herrligt!»
sade hon den ena gången efter den andra, —
»och är det väl sannt att så mycket skönt finnes
på jorden? och är det väl möjligt att jag... jag
skall så ofta, länge njuta det? O Augustin! Jag
känner mig så ovärdig. Har jag väl lof att bli
så rik, så lycklig, då så många, många lefva i
mörker och armod?...
Och denna jordens herrlighet borde dock
kunna njutas, ägas af alla!»
»Ja, borde, kunde! mig tyckes äfven så!»
sade Augustin, »och det kan fördystra själen då
man tänker huru långt vi äro från detta all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
